Den fysikaliska principen för en frontalkollision är lätt att förklara:

Så snart fordonet är i rörelse skapas en rörelseenergi, den så kallade ”kinetiska energin”, både hos själva fordonet och hos de åkande Bild 1. ”Rörelseenergins” storlek beror på bilens hastighet, vikten på bilen och de åkande. Ju högre hastighet och ju högre vikt, desto större blir den rörelseenergi som måste tas upp vid en olycka.

Den viktigaste faktorn är dock bilens hastighet. Om hastigheten fördubblas från till exempel 25 km/h till 50 km/h fyrdubblas rörelseenergin! Eftersom de åkande i vårt exempel inte har spänt fast sig med bilbälten kan hela deras rörelseenergi bara tas upp genom krocken mot väggen Bild 2. Följderna skulle bli svåra eller kanske livshotande skador.

Även om du kör med en hastighet på bara 30–50 km/h kan påkänningen på kroppen lätt bli högre än 10 000 newton vid en eventuell olycka. Detta motsvarar en belastning på ett ton (1 000 kg). Kraften som verkar på kroppen ökar med kvadraten på hastigheten. Det vill säga, dubbla hastigheten ger fyra gånger så stor kraft!

Åkande som inte har tagit på sitt bilbälte är inte ”kopplade” till fordonet. Vid en frontalkollision kommer de då att fortsätta att röra sig framåt med den hastighet fordonet hade före kollisionen!